Allt har ställts på ända. Livet går inte alltid på räls och vissa saker kan vi inte styra över, som att ett virus Covid19 poppar upp. Det är 100 år sedan förra stora pandemin i Sverige och världen, Spanska sjukan härjade. Båda är besläktade med varandra och beroende på slarv med kötthantering i Kina, så spreds det denna gång. Spanska sjukan spred med soldaterna som kom hem från första världskriget.
Den efterlängtade resan till Gotland, som vi hade planerat fick vi ställa in. Det skulle bli en vecka med besök på platser där jag och Christina har haft fina stunder vid.
Naturen och miljön var resan mål. jag hoppas att vi kan resa nästa år, om nu det är löst med Covid19 vaccin. Jag hade också tyckt det var skoj att träffa några av mina kollegor från det militära livet.
70 år fyllde jag och det skulle ha firats lite, med släkt och vänner. Istället blev en lugn stilla dag med min älskade hustru och hundarna Maikki och Coxie. Det var i alla fall en bra födelsedag med blommor och presenter från nära och kära.Vi har sedan mars månad levt som 70+ skall leva i Covid19 tider.
Beställer mat via internet och hämtar vid affären(betalar 10% mer för allt). Håller hemma och handlar det vi behöver via internet. Saknar gemenskapen med vänner och folk. Man träffas på avstånd, inga varma kramar, utom med älsklingen. Gymmet har blivit ett hemmapass på en timme, med gummiband och hantlar. Underhåller styrkan,men kan inte ersätta gymmets maskiner och vikter.
Vi saknar mest kontakten med Christinas barn och barnbarnen. Det gick sex månader innan vi som hastigast kunde träffa dem i juli, när de hyrde en stuga i Sandviken på Listerlandet.
Hoppas på en lösning snart så att vi kan röra oss mera fritt och obehindrat i samhället. Kunna ta någon i hand och hälsa, ge någon en välkomstkram.
.
